Jens Fänges konst har ofta fått mig att tänka på Georgio de Chirico, och visst finns väl ett släktskap mellan Fänges målningar och Chiricos när det gäller surrealismen och det drömlika?
På utställningen ”Drömmarna” på Bonnierskonsthall har Fänge tagit ett rejält steg framåt. Det är hela rumsinteriörer, bild på bild, återanvändning av delar från tidigare verk i nya kompositioner, tredimensionella effekter genom utsågade former som lagts på målningarna. En del föremål – en skeppsmodell, vattenpipor får också vara med.
Jens Fänge, rumsinteriör
De Baertlinglika stora trianglarna bildar bakgrund till målningarna. Denna vägg vetter mot de stora fönstren mot gatan.
Jens Fänge, rumsinteriör
Jens Fänge, rumsinteriör
Jens Fänge: ”Förvandlingar”, 2013
Foto av målning eller rumsinteriör? Det är lätt att bli förvillad på Fänges utställning, och det är förstås meningen.
 Jens Fänge: ”Drömmarna”, 2018 |
 Jens Fänge: ”Search Party”, 2016 |
 Jens Fänge: ”Between his cry and the elements” 2018 |
 Jens Fänge: ”Sömnen” 2014 |
Jens Fänge: ”The hours before” 2016
I förgrunden Olympia Le-Tans tolkning av ”The hours before” på en jacka
Så kul att se en utmärkt utställning med ”otidsenligt” men strålande fint måleri just på Bonnierskonsthall. Man kan ju hoppas att det är ett tecken på konstvärldens tillnyktring och att vi framöver slipper lite av samtidskonstens vanliga skräphögar.
Johanna Persons recension i SvD 20180309: Jens Fänges värld som att trilla ner i Underlandet
Nils Forsberg i Expressen: Hans målningar är helt fantastiska
Se även referat från vernissagen av Jenny på Kulturdelen
Andra bloggar om konst, samtidskonst, Jens Fänge, utställningar, Bonnierskonsthall